Jag använder somsagt bara denna bloggen för att skriva av mig.
Då får man väl börja från början.

Jag föddes till en familj som bestod av min mamma, pappa och storasyster. Vi bodde mitt ute i skogen. Jag minns inte mycket från mina första år, men ett utav de första minnena jag har var när min mamma och pappa skilde sig. Eller ja, särade på sig, då de aldrig var gifta.
Jag var fyra år gammal. Jag har fått det berättat för mig under senare år, men anledningen till att de särade på sig var för att pappa misshandlade mamma. De bråkade om att mamma tydligen varit otrogen. Tio år senare fick jag reda på att pappa själv hade varit otrogen i redan ett år innan de särade på sig. Jag vet inte om mamma visste, eller ens vet nu.
Det enda jag egentligen minns var att jag och min fyra år äldre syster försökte skydda mamma när pappa tänkte slå henne.

Mamma blev tillsammans med den nya mannen. Pappa flyttade in i sitt ateljé.
Huset i skogen stod kvar som ett spökhus tills det revs tio år senare. Alla våra ägodelar, leksaker och möbler stod kvar, som om tiden bara frusits. Under åren var det många inbrott där. Tjuvarna stal till och med mina My Little Pony VHS.

Jag och min syster bodde växelvis hos mamma med sin nya kille, och hos pappa med sin nya tjej från finland. Och usch vad jag hatade pappas nya tjej. Han jobbade en del i Finland där han (och hans nya tjej) var lärare på en konstskola. Jag fick följa med några gånger till finland. Ett tragiskt minne jag har är när jag och pappa åkte till ett varuhus i Helsinfors. Han lät mig välja vad jag än ville från leksaksavdelningen, medan han själv däckade på en bänk.
Glömde jag säga att min pappa var alkohol- och drogmissbrukare?

Jag tror inte man kan beskriva hur det såg ut, och hur det var att bo hos pappa, så någon kan förstå.
Pappa brukade kalla det Organiserat Kaos, och det var precis vad det var.
Då trodde jag att det var så livet såg ut och var menat att vara.

Jag kommer ihåg första gången man åkte hem till en kompis och såg hur de bodde och hur de hade det hemma. 
Jag minns golvytorna, ikeamöblerna och doftljus. Det kändes så främmande att se deras familj laga mat och äta tilsammans vid ett matbord, med porslinstallrikar och bestick i metall. Allt var så fridfullt. När det var läggdags blev man nerbäddad i rena sängkläder, hela huset släcktes och allt blev tyst. 
Då förstod jag att det var något fel med hur jag och min syster hade det.

Någon anmälde anonymt pappa till soc, så två socialtanter kom dit en dag för att se hur det såg ut där. Pappa satte på världens teater, och när de skulle intervjua oss var det klart att vi sa att vi älskade pappa och hade det bra där. Nu i efterhand kan jag inte fatta att dom inte omhändertog oss. Tänk hur mycket vi hade sluppit vara med om. Fast jag är ändå glad att det aldrig hände. Nu skulle jag kunna göra vad som helst för att få komma tillbaka till den tiden då pappa levde.
 
Vi levde på micropizza och fick inte använda annat än plasttallrikar, plastglas och plastbestick. Till frukost fick vi en miniliten youghurtbägare. Tyckte det var så fruktansvärt pinsamt i skolan när magen vrålade högt.
Det handlade inte om att pappa inte hade råd att ge oss mat. Även om han inte hade något riktigt jobb så hade han alltid pengar. Kanske handlade det om att han inte fattade att vi inte blev mätta, då han själv hade anorektisk kropp med utstickande revben och en diet på mjölk och kaffe.

Det är verkligen svårt att försöka förklara. Han hade så konstiga prioriteringar. Även om vi inte sov på riktiga madrasser eller fick ett enda plagg som inte kom från en loppis så kom han ständigt med presenter till oss. Vissa dagar däckade han innan vi fick i oss någon mat, andra dagar fick vi fin middag med hummer, grodlår, chatkakrabba eller gåslever. Allt serverat på plasttallrikar.

Under någon period sov jag på en fårpäls, senare på en madrass av frygolit. Sedan på en skummgummimadrass och senare i en säng som hade skalbaggar i sig. Ändå kunde jag inte tänka mig en bättre pappa. Detta var min vardag och jag älskade honom. Ofta var musiken på högsta volym, han rockade med sin mungiga och skulle försöka lära mig spela. Jag tyckte bara det var roligt, med det jag inte förstod då var att han var förmodligen hög som ett hus. Han berättade hundratals historier och var ett vandrande lexikon. Han hade ständigt en öl i handen och jag tror knappt ens jag har sett honom nykter. Han skörde rattfull vid flera tillfällen.

Länge trodde jag att han bara rökte hasch, men när jag var runt 13-15 hittade jag en nyckel som passade i hans hemliga skåp.
Där hittade jag vodka, porrfilmer, pengar, förfalskade namntecknigar, foton, injektioner(?), heroin, amfetamin och en fet haschkaka på 80 gram. Stal det mesta. Haschet försökte jag sälja, med det slutade med att någon utpressade mig och tog hela skiten ifrån mig. Fast inte brydde jag mig speciellt mycket, hann inte riktigt få smak för det.
Det bästa var att pappa aldrig kunde konfrontera mig över sakerna som förvunnit. Han levde väl i sin bubbla om att ingen visste. Han låtsades som ingenting och skåpet bara fylldes på.
Utåt var han en framgångsrik man som skrivit flera böcker, var jury i orkideéutställningar och en fantastik konstnär. Men folk fortstod inte att han var fruktansvärt manipulativ.
 

Det finns oändligt många saker jag kan skriva här, men nu behöver jag en paus.